@ the parrington-jones house

jag och mikaela blev upphamtade utanfor vart hostel igar, efter att jag sagt hej da till tomas vilket saklart var lite jobbigt.
alla jobbighets-kanslor forsvann dock med hjalp av det varma valkomnande vi fick av hela familjen parrington-jones. vilken underbar familj!
efter en tur om IKEA, da bade vi och wendy shoppade svensk mat akte vi hem till deras hus i toolangi. vi korde genom grona landskap, hoga kullar, djupa dalar, helt bortbrand skog och delvis bortbrand skog.
de bor namligen i omradet dar de stora branderna var tidigare i ar, och det var med nod och nappe deras hus klarade sig.
och vilket hus sen! det ar panoramafonster (kallas det sa? dom som gar fran golv till tak anyway) overallt, sa det kanns som att man ar ute fast man ar inne. granen star pa plats, det ar julfint overallt och vi stortrivs. vi har fatt ett eget rum att dela, ett jattemysigt rum.
nu sitter jag vid datorn, mikaela ar i duschen och shona (yngsta dottern) spelar helt fantastiskt fint pa pianot i rumet brevid.
livet har inte kannts sa har harmoniskt pa.. ja, i alla fall tva och en halv manad.

idag efter frukost matade vi papegojorna som bor i tradet utanfor och tydligen har de kangurus och wombats i tradgarden allt som oftast.
jag erkanner att jag ar likadan som tyskarna som letar efter algar i sverige. det ar bara det att det ar sa.. valdigt annorlunda, och jag har alltid alskat djur. fachinerats av dem.

ikvall ska vi aka och halsa pa duncans (wendys man) pappa, det ska bli mycket spannande. det ar sa roligt att se hur the locals har det.
igar bokade vi biljetter till en cricketmatch, som bade wendy och duncan ar stora fan av. australien vs. pakistan, den 28e december.
yay!
vi har annu inte traffat aldsta dottern erin, men shona ar hur go som helst. det ar verkligen en rejal familj och de ar bland de mest gastvanliga jag nagonsin mott. jag kanner mig lyckligt lottad! och tack gunilla for att ni presenterade oss!