vi anlander till skydive klubben, och blir tillsagda att fylla i papper. i papprena skriver man under pa att man ar medveten om att aktiviteten kan leda till doden, och fyller aven i vem dom ska ringa forst om det hander nagot.
vi lamnar in paprena och far en kort briefing pa vad det ar som ska handa, kranger pa oss varsin sele och helt plotsligt sitter vi i ett danigt litet plan, specialbyggt for fallskarmshoppning saklart.
jag och min instruktor ska hoppa forst.
rod lampa, lugnet sjalv.
orange lampa, 1 miut kvar, puls.
gron lampa, shit.
sedan hoppade vi. eller han, jag fick ju helt enkelt bara folja med. det var helt fantastikt! jag visste inte om jag skulle skratta eller grata, vi stortade mot marken i 220 km/h. efter 60 sekunde utlostes dock fallskarmen precis som den skulle och pulsen gick ner till nastan normala.
det var varsta kicken! jag vill bara gora det igen. snart. missforsta mig ratt, men liseberg kommer aldrig kannas kittlande mer. (forlat lisse, jag kommer nasta ar igen som vanligt, jag lovar)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar