ruth och thure.

gårdagens kusinträff på pappas sida var mysig. kan det vara annat på backa loge? när jag satt där, konverserade, drack kaffe, åt rabarberkaka och såg hur regnet öste ner utanför ville jag stanna tiden. det var stämningsfullt. i övrigt älskar jag när människor berättar för mig om min farmor och farfar. igår fick jag höra många historier. farfar var min favoritperson och hemma hos honom var stället man hängde på om det var tråkigt hemma fram till att jag var 6 och ett halvt. sen gick han bort. allt för tidigt enligt mig. min farmor gick bort innan det att jag föddes, helt fruktansvärt och så onödigt. hon blev påkörd av en bil påväg hem från jobbet. det hadlade om tillfälligheter. tänk om hon cyklat andra hållet? eller jobbat över en stund? eller fått sluta tidigare?
jag får alltid höra hur lik jag är min farmor. rent utseendemässigt då. jag har också fått höra att hon var en underbar människa och en bra mamma, ingenting utav det tvivlar jag på. min farmor ruth.
jag är säker på att det var hon som räddade mig den gången när jag släpades efter skolbussen när jag var sex år. kanske var jag några sekunder från att dö, kanske några centimeter.
om jag någong gång får en dotter ska hon heta ruth.
att få höra om henne, om farfar thure och om förr i tiden är som att jag får lära känna dom ännu mer. därför är jag glad över vår släktträff igår.
att jag dessutom fick busa med världens antagligen sötaste lintussar tilda och hilda gör inte saken sämre.