peace and love

jag har ju faktiskt knappt skrivit någonting om hur det var på p&l i år. det behövs egentligen inte säga så mycket förutom att det var fantastiskt.

det är roligt att se på människor, det är underbart med livemusik, det var riktigt roligt att jobba i artistbaren, campingen var ok och sällskapet det bästa. lykke li imponerade på mig. vilken show hon ställde till med. johnossi hade stora skor att fylla och gjorde det med råge. att få se lars två dagar i rad med olika typer av ackopanjemang var fint. pete och resten av babyshambles fick igång mina dansben. anna ternheim var vacker som vanligt, moneybrother var på topp både vad gäller sång och humör. a camp spelade på helt fel scen men det var bara vackert, florence valentin var överbra även om jag och hanna slölyssnade från ett skuggigt hörn. håkan avslutade hela kalaset med att vara precis så som bara håkan är. äkta.

att se frej i smk glida in på efterfesten i tights med varmkorv på fick det att rycka i mina smilgropar, att se håkan mysa i olika hörn eller lasse går runt med hooden upp var bra. att servera mackan krunegård rosé och killarna i mando öl (förutom björn som drack rödvin) var roligt, att träffa på anna stadling, miss li och alla andra som man beundrat på avstånd är roligt.

jag visste inte att man kan få så ont i fingrarna av att öppna ölburkar. men tro mig, it hurts. att jag inte är en erfaren bartender spelade ingen roll. det var stress, det var känt och det var sköj.

roligast var det dock sista kvällen, då vi var lediga och kunde gå på festen som gäster. att jag dessutom hittat ett efterfestpass i soporna som vi kunde räcka över till hanna höjde bara kvällen till en utav dom man kommer minnas länge, länge. att vi stötte ihop med daniel i goodlooking trash (spana in deras musik!) och hängde med honom fram till att vi åkte hem gjorde kvällen eller ska jag säga morgonen/förmiddagen fylld av skratt.

peace and love var varmt, det var världens bästa vänner, det var eftertraktat, det var stort, det var up in the air roligt. dock var det antagligen mitt sista år i borlänge. man ska aldrig säga aldrig, jag kanske står där redo i juni nästa år med.

i alla fall så kunde det inte varit bättre. med undantag för silverblöjan då. men det är en annan historia.