jag som är vacklande. stelbent. ingen taktkänsla eller kordinationsförmåga. ingen sån som märks antar jag. står och stampar liksom.
men i torsdags kändes det helt annorlunda. det är så det ska kännas. jag tänkte inte på hur det nu kunde se ut (antagligen roligt), jag ville bara stampa, lyssna, gilla. annie vet vilken musik hon ska spela. den ena låten bättre än den andra. och så är hon ju snygg också!
lördag 18 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar