i brist på sömn

det började med att jag hjälpte honom med blommorna till hans frus begravning förra året. han blev mycket nöjd och tacksam, tyckte att han fått bra hjälp.
sedan kom han tillbaka efter ett tag och skulle handla blommor till köksbordet, han frågade då efter mig. jag tyckte det var sött och hjälpte honom gärna. sedan fortsatt det så ett tag, han kom in, skulle ha något litet, frågade efter mig och vi småpratade lite. han tog alltid i hand när han kom och gick.
han började lära sig mina arbetstider, både vilka dagar, tider och när jag har rast. perfekt timing, varje gång.
han började fråga mer och mer personliga frågor, jag tänkte "jag svarar och frågar lite med, han är säkert väldigt ensam och behöver lite social kontakt".
on and on it goes.

så till dagens besök:
när han hade handlat färigt och skulle gå..
"sofie, jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för dig". avrundningen blev att han vid det tillfället vi brukar ta i hand innan han ska gå, drog in mig hårt och gav mig en kantig kram.
och jag som hatar när "främlingar" kommer för nära. han är over the line, det är inte sött längre. bara creepy.