inspirerad av dessa vackra ur frågade jag min pappa om inte vi har något gammalt fickur liggandes. och, jo, det hade vi. han skulle hämta det. han kom tillbaka med den här (bokstavligen talat) guldklimpen. visst är det fint? även om bilden är lite suddig. det var min farfars far det tillhörde och är helt i guld.
för värdefullt för att bäras av mig alltså. jag slarar för mycket. men ändå. det tickar och lever, precis som när farfars pappa fick det någon gång på 1900-talet. han måste ha gjort något bra min farfars old man, eftersom han fick det där fickuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar