varje morgon cyklar jag till jobbet.
sedan det blev mörkt på morgonen så har jag märkt att det finns en man som jag möter varje morgon. jag har inte noterat honom tidigare, men på senaste tiden har jag inte kunnat undgå honom. jag brukar möta honom vid första trafikljuset eller lite senare. att jag inte märkt honom innan beror på att det då var ljust.
för nu, när det är mörkt, och jag cyklar utan lampa så tilltalar han mig.
"sätt på ljuset din dumunge" säger han och hytter med näven(de gångerna han litar på sin balans, ibland låter han båda händerna vila tryggt på styret). varje morgon.
undrar just om han känner igen mig, eller om han säger det till alla han möter utan ljus på cykeln
han är skön ändå.
på något sätt.
i morse utvecklade han vår kontakt med "cykla inte så fort utan ljus hörru dumunge"

i övermorgon kanske jag kan hinna svara honom. men då kan jag förstås inte cykla så fort, och då kanske han inte tilltalar mig?

to be continued.