jag går med spänd förväntan såhär en vecka innan julafton. julkorten är skickade, pepparkakshuset (tack mamma!) står på sin plats, det doftar hyacint och kanel (både hemma och på jobbet), jag tänder ljus varje kväll, julklapparna är klappade..
jag har alltid väntat väldigt intensivt på julen. längtat och längtat.
som den gången -97 när jag var tio år, jag tror det var då i alla fall.
jag väntade och väntade på julafton, så mycket att jag gick och la mig tidigare den 23:e för att det snabbare skulle bli morgon. sagt och gjort.
när jag vaknade rev jag upp alla julklapparna i strumpan, tog på mig min julklänning som jag prydligt lagt fram och stormade ner i köket för att se vad mina syskon fått i sina strumpor.
men i köket fanns inga syskon.
där satt mamma och pappa och.. tro det eller ej.. jo! dom slog in paket.
klockan var 23.00 den 23:e.
jag fick snällt gå och lägga mig igen, gissa om det var segt att somna.
sådär känner jag mig nu med, jag vill bara rusa in i julen och längtar till julafton. även om det inte är tomten och paketen jag längtar till mest nu mera. nu längtar jag till abborrakull, familjen, den mysiga stämningen, den obligatoriska julpromenaden och min mormor och morfar.
tur för mig att jag är florist, för vi rusa bokstavligen in i julen. på alla sätt.
jag är nöjd.
onsdag 17 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar