jag och min telefon

eller sa jag telefon? jag menar telefoner.
mitt sociala liv hålls just nu igång tack vare två utav mina trotjänare; sony och ericsson.
jag märker att det enda jag gör när jag kommer hem från jobbet är att prata i telefon. eftersom pojken i mitt liv (känns dumt att säga mannen, mannen i mitt liv är och förblir pappa) bor ca. 65 mil norrut för tillfället så spenderas mycket tid på trån' med honom. dessutom vill man jag ha kontakt med sina polare titt som tätt, vilket leder till 8 samtal den senaste timmen i mitt liv.

till saken hör att jag aldrig har varit en telefonpratare. jag är inte en sån som "slösar" tid i telefonen, jag säger det jag vill och lite till och sen så är det bra.
det har dock smugit sig fram längder på telefonsamtal som får mig att bli misstänksam mot mig själv. som mina 54 minuter på linjen med malin igår. eller mina 43 minter med tomas.
eller som sagt mina 8 samtal bara den senaste timmen.
jag har börjat bli en telefonpratare. jag tror det har med åldern att göra också, förut träffade man de flesta kompisarna om inte varje dag så i alla fall varje veckan. antingen i skolan eller på fotbollsträningen..
men nu när vissa bor i uppsala, andra i eskilstuna, somliga i göteborg och endel till och med i dalarna, då går telefonen varm. eller sa jag telefonen? telefonerna menar jag ju. jag har två nu för tiden..